lördag 18 januari 2014

Hon, han eller hen?

Författaren Anette Skåhlberg har skrivit boken “Känn med hen”, i vilken hon vill förmedla att man löser inga problem med att sätta dit ett nytt ord. På tre veckors tid skrev Skåhlberg sin barnbok, som handlar om känslor och lika värde hos människor oavsett hon, han eller hen.

Barnboken, som släpptes den 25 mars 2012, handlar om familjen H, Hun, Hin, Hån, Hyn och Hen. Skåhlberg tycker att “hon” och “han” ska användas i stället för “hen”, hon menar att vi ska lära barn att alla är lika starka individer och vi behöver inget nytt ord för att slippa ta itu med problem.
“I stället för att arbeta med att göra hon och han lika starka så använder man ”hen” för att slippa tänka på de problem vi egentligen har” -säger Skåhlberg.

Det är som en liten push till alla vuxna, att vi ska hjälpa barn att förstå att vi har olika kön och det är okej att vi visar våra känslor. “Mindre skillnad mellan könen sker inte för att vi ändrar ett ord utan för att vi ändrar en attityd.”skriver hon i Dagens Nyheter.
Helt rätt tycker jag, varför ska alla vara hen, när vi kan fortsätta vara hon och han? Huvudsaken är att vi är bra medmänniskor och behandlar varandra med respekt. Då behövs det inte tas bort och byta ut ord ur ordboken för att “lösa problem” på så sätt. Ordet “hen” betyder i stort sett att vi ska vara könsneutrala, pojkar ska kunna ha rosa, flickor ska kunna ha blått. Det kan de väl ha, eller har haft tidigare utan “hen”?
Att vi ska ha en könsneutralt samhälle kan jag hålla med om, vi ska kunna använda vilka kläder vi vill eller välja det yrke vi vill jobba med. Pojkar ska få leka med dockor om dom så vill, och varför skulle inte en flicka kunna vara intresserad utav till exempel motorsport utan hen?

Skåhlberg svarar på frågan i Dagens Nyheter: “Tycker du att ordet borde tas bort?” där hon svarar att hon inte har något emot ordet, hon tycker synd om barnen som ska behöva lära sig ett nytt ord som inte behövs egentligen. Hon tycker det låter som en semesterort man åker till för att sedan återvända hem till problemen.

Helt plötsligt kan vi tydligen inte vara som vi vill utan att sätta ett nytt ord på det. Hur den här idén kom fram kan man undra. Neutrala tycker jag nog att vi är och har varit tidigare. Vill man använda “hen” så är inte det några problem, men jag ser mina medmänniskor som han eller hon och det kan ingen ändra på. Det viktigaste är att jag vet om att alla människor är olika och kan tycka om precis vad de vill!

Elin Skansen

torsdag 16 januari 2014

                              +
En oväntad vänskap.


För att få pengar från försäkringskassan måste Driss ta tag i sitt liv och söka ett jobb. Det viktigaste för honom är, en underskrift från en arbetsgivare. Driss hamnar hos den rike Philip som söker en ny personlig vårdare. Philip känner sig uttråkad på livet och finner denne icke inställsamma Driss intressant. Driss märker knappt att Philip är handikappad och det gör att Philip fastnar för honom. Driss är nonchalant och skämtar grovt med alla han möter. Philip lovar Driss en underskrift om han kommer tillbaka nästa dag. Detta sker så klart. Här börjar en oväntad vänskap och ett skratt-kittlande äventyr för dem båda. Med olika erfarenheter och livstilar pusslar de båda ihop en stark vänskap som för mig är fantastisk. Driss och Philip är som socker och salt som möts på mitten. 




Orginaltitel : Intouchables.   
Genre : Drama / Komedi.

L L L L L AV FEM MÖJLIGA.

lördag 28 december 2013

Da Vincikoden

I det här utdraget diskuteras Nattvarden som Leonardo Da vinci målade år 1498. I målningen påstås det att det bara var 12 män, och en kvinna. De menar att bland Jesus 12 lärljungar fanns en kvinna. “Personen hade böljande rött hår, späda händer som var knäppta och en antydan till barm. Det var utan tvivel … en kvinna.”  De diskuterar också om två bokstäver: V & M, som ska finnas gömda någonstans i målningen.

Jag tror att bokstaven M bildas av Jesus, kvinnan och lärjungen på kvinnans högra sida. Bokstaven V är lite mer tydlig, som syns mellan Jesus och kvinnan. “Lägg märke till att Jesus och hans brud tycks förenade vid höften och att de lutar sig från varandra så att de skapar en negativ form mellan sig.”

Att kyrkoledarna ville mörklägga att Jesus var gift tror jag kan vara svårt att få något riktigt svar på. Kanske var det för att de inte tyckte att ett giftermål passade honom, att han skulle vara en ensam och självständig individ.

Jag kan tänka mig att mycket i bibeln är omskrivet till “det bättre” enligt de historiskt politiska ledarna. När bibeln översattes till svenska på Gustav Vasas tid, omkring 1500-talet, så var det inte många som var läskunniga. Så att bibeln och dess innehåll ska ha blivit ändrat för att tjäna kyrkan, tror jag inte är helt omöjligt.

När jag läste utdraget ur Da Vincikoden blev jag förvånad. Jag har aldrig hört talas om att det är en kvinna med på den sista måltiden, eller att Jesus kan ha varit gift har jag heller inte hört innan. Jag kan inte påstå att jag är särskilt intresserad av bibeln, men jag tycker ändå att det är konstigt egentligen att jag inte hört det förut. Jag menar, jag har ju läst om det i skolan till exempel, och konfirmerat mig har jag gjort.

Sanningen i texten tror jag kan vara det här med att kyrkan ändrade texten i bibeln, eller att bokstäverna V & M förekommer i flera målningar. “Det enda som är säkert är att dolda M:et inte är något misstag. Mängder av konstverk som har med Graal att göra innehåller dolda M - som vattenstämplar eller undermålningar eller antydda i kompositionen.”
Sen står det även att M:et pryder altaret i Notre-Dame de France i London, som gör det hela lite mer trovärdigt.

/Elin S


tisdag 17 december 2013

Min plats på jorden!

Hade jag suttit på platsen som visas på bilden så hade jag förmodligen tittat mig omkring och funderat på livet. Hur kommer mitt liv se ut om tio år egentligen?
Bor jag fortfarande kvar i Värmland eller jobbar jag med något som jag inte ens funderat på ännu?

Just nu så skulle jag nog säga att skogen är min plats på jorden. Får jag mycket att tänka på så tar jag med mig hunden och åker till skogen där vi kan gå runt och bara vara. Det är så tyst och lugnt i skogen samtidigt som det är lite spänning med det, vad är det som knakar bakom mig? Undra om älgspåren är nya? Fåglar som flaxar iväg när hunden flåsar runt. Helst överallt på samma gång. Ibland kan man våga gå in på den där lilla stigen man inte vågat förut, den som man inte vet vart man hamnar på. På just den stigen kanske man hittar något kul på, till exempel en gammal husvagn som jag hittade en gång. Ibland kanske till och med kameran är med så man kan få lite bilder med sig hem.

Oavsett vart jag bor senare i livet så kommer jag alltid kunna gå eller åka till min plats på jorden, även om det kanske inte är just min skog här i Värmskog. Det finns skog vart man än åker, kanske inte så nära som det är här men ändå en möjlighet om man vill. Min plats på jorden kommer jag förmodligen alltid bära med mig.
Jag tror att man kan ha olika platser på jorden fast med olika betydelser. Kanske har man en plats man tyr sig till om man är ledsen, eller kanske åker man till sjön/havet och tittar på vågorna när man är stressad. Det kan nog vara lite olika i från person till person.

torsdag 7 november 2013

Nattvarden av Da Vinci



Jag tror att Jesus var en vanlig ung man! Prästerna under denna tid hade problem med att styra folket. Prästerna gick hemligt samman och uppfann Jesus. Valde ut en ung herre som de sedan lärde upp att uppträda på ett speciellt och onaturligt sätt. Prästerna fick människorna/folket att se det de ville se och rykten sprider sig snabbt. Folket fick upp ögonen för denna Jesus och tron fick folket att följa honom. På så sätt kunde prästerna styra folket, genom att folket föll på knä framför Jesus.

Det vi kan se på målningen av Da Vinci är hur en vanlig man har gjort en kvinna med barn. Detta är så klart en katastrof. Jesus ska ju framträda som ett underverk, får folket reda på detta skulle de tappa all tro och ett kaos skulle uppstå. Jesus och samlag! De lärjungar (präster) som sitter på högra sidan om Jesus är förtvivlade över situationen som Jesus har ställt till med. Hur ska de lösa detta? Lärjungarna (prästerna) på vänstra sidan försöker lugna ner Magdalena och erbjuder sig att framstå som fadern till barnen för att skydda dem. Det innebär såklart fara för den gravida Magdalena, många som kanske kommer att vilja se henne och barnet döda om sanningen kommer ut.

Therese Nilars.

onsdag 7 augusti 2013

En stilla promenad in i väggen.

Alla har vi väl hört den - Murphys lag? Om att “allt som kan skita sig gör det”. Allmän levnadsregel, vad kan INTE skita sig? Säg minsta lilla pyttesak som inte skulle kunna gå fel? Det finns massor med dagliga små djävligheter som präglar vår tillvaro, men när de små hindren tillsammans blir oöverstigliga - det är då den reser sig -  VÄGGEN.


Man vill vara duktig och fantastisk. Explosionsartad - Full fart framåt. Sprudlande, lite mystisk men ändå livfull! Inte sådär futtigt utbränd, som om man eldat lite försiktigt i båda ändar, och bara lämnat ett litet spår av aska efter sig. Lite svedd i kanterna liksom. Ingen fjutt här inte, inte ens en liten explosion, bara en försiktig puff.


“Det man inte dör av gör dig starkare” finns det ett ordspråk som säger. Inte riktigt med sanningen överensstämmande. När man mitt emellan hämtning och lämning av barn, jobb, disk, städ, trädgårdsarbete och “kvalitetstid” utan att man märker det helt plötsligt börjar glömma saker, möten, ord... Man får sömnsvårigheter. “Hårt arbete och rent samvete är bästa huvudkudden” sa man förr. Inte nog med att man inte kan sova, man ska ha dåligt samvete också!  Då är det nog inte så att man  “promenerar” in i den berömda väggen - nej, man fullständigt rusar in i den! Smällen slungar en baklänges och utan att man fattade vad som hände, ligger man där på rygg, helt oförmögen att ta sig upp.


Hur hamnar man i en sådan situation? Enligt Jonas Arnqvist, psykolog, är det de arbetsamma med låg egoism som till slut inte klarar mer. De som aldrig säger nej. I en artikel från tv 4:s News Mill (2009-07-24) säger Arnqvist att de utbrända är vår tids hjältar. Det ligger en hel del i det. Det är de som täcker upp i ur och skur, hoppar in och ställer upp. Inga sura miner, arbetsmoralen är hög. Sedan stöter de på misstro från omgivningen. “Hon ser väl inte särskilt sjuk ut?” 

Ett tips från Arnqvist om du möter någon inom vård, skola eller omsorg som blivit sjukskriven för stress är; “gör honnör, säg tack eller buga dig djupt”. Det vore kanske något för alla att tänka på..?

Källor:

Om telefonen ringer när man äter...

För mig är det precis vad som menas med ätstörning. Det väldigt störande när det ringer mitt i maten. Att inte kunna äta något är väldigt svårt att tänka sig när magen kurrar och blodtrycket sjunker. Det är ändå verklighet för massor av människor - kanske främst kvinnor och tonårs-flickor. I en värld där man förväntas ha tio kilos undervikt är det inte så konstigt att idealen blir helt fel.


Det börjar redan när de är små. Barbie ser ut som en plockepinn med bröst, reklam med smala vackra kvinnor, och de flesta små flickor har hört att deras mammor bantar. (O)hälsokurer som kostar skjortan, bars och nutrilett. Hela bantningidén är en jätteindustri, allt för att vi ska känna oss smala och attraktiva. Man vill vara vild och vacker. Explosionsartad och impulsiv. Full fart framåt. Sprudlande, intressant och full av liv! Vi vill se ut som supermodeller - något inte ens supermodellerna själva gör då de är starkt retucherade. Förr hade kvinnor en slags värdighet som vi idag saknar. Inte låg min mamma i soffan och läste “50 bästa knepen att bli en smal, attraktiv kvinna”. Inte gick hon med i viktväktarna eller köpte bantningspiller med tvivelaktigt ursprung heller. Vem vet förresten vad de innehåller? Om man får en plötslig lust att städa, måla, tapetsera, möblera om eller bara känner sig ovanligt energisk, kan man bara gissa.


Det måste vara fruktansvärt att lida av anorexia. En alkoholist måste avstå från alkohol, men en anorektiker måste äta. Anorektikern måste alltså - istället för att avhålla sig - tvinga sig varje dag, flera gånger om dagen att tillföra näring till sin kropp, göra det de får ångest för och mår dåligt av i resten av sitt liv. Obehandlad anorexia leder nästan alltid till döden. Det är dessutom en sjukdom man inte pratar högt om, man nästan skäms. Sjukdommen sitter inte i midjemåttet, utan i hjärnan.


I en artikel i Aftonbladet (2006-11-21) berättar Anna om de helvetiska åren när hon svälte sig, nästan till döds. “Jag gjorde allt för att få svälta ifred” berättar hon. Trots övervakande föräldrar gick hon ner 20 kilo på två år - till ynka 31 kilo! Fixeringen vid modell-idealet kunde alltså slutat med döden. Anna drack inte ens vatten. “När jag duschade höll jag läpparna utanför strålen för att inte råka svälja några droppar”. Anna lyckades lura sjuksystrar och läkare, vändpunkten kom när en kompis påpekade att hon såg “för djävlig ut”. Svårt att förstå för den som inte drabbats. Precis som bulimiker, alkoholister eller narkomaner blir de duktiga på att luras, att få omgivningen tro att allt är bra. Eller som Anna påpekar - “En anorektiker blir världsbäst på att ljuga och manipulera...”


Själv blandar jag alltid ihop kalorier och kolhydrater. Kommer aldrig ihåg vad man ska äta mycket resp. lite av. Inte är jag bra i matematik heller, så jag skulle nog ändå räkna fel.  Jag skulle få hålla på med flera dieter samtidigt, skulle aldrig bli mätt på en. Dessutom finns det så mycket viktigt att tänka på. Krig. Svältande barn. Marsipanchoklad.


Vitaminer? Kalorier? Mineralen? Sjuk eller galen?


Källor: